Förra året skrev jag om musiken jag lyssnat på under det gågna läsåret. Trean som musikår. Tänkte göra något liknande i år. Trots att det här har varit ett betydligt lugnare år jämfört med förra. (Saik, skrev det där för ett par veckor sedan och sedan dess har min psykiska stabilitet tagit en ordentlig svängom, men nog om det för nu).

 

Lost in the supermarket - The Clash: Början på sommaren 2018. Jag had enyligen tagit studenten och allting kändes udda. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag vantrivdes på mitt förrförra jobb. Sa upp mig. Kändes bra. Men också jobbigt. Lyssnade mycket på the clash när jag gick mot mina sista arbetspass i gamla stan. Tänker också en del på en viss person som tenderade att spela London Calling plattan på repeat på vinylspelaren. För det var typ den enda skivan han hade som vi båda kom överens om var helt okej.

 

Hink & spann i Nynäshamn (Visbygubben) - 50 Hertz: Fan vad jag lyssnade mycket på 50 hertz den sommaren. Särskilt i juli, när jag gick runt i någon annans lägenhet i stockholm och kände mig ensam. Gick långa kvällspromenader och kedjerökte. Bråkade med morsan om lägenhetspreferenser. Blir både glad och ledsen av den här låten.

 

Djupa Dennis Korvkalas - 50 Hertz: Augusti. Nyss hemkommen från en resa som inte riktigt blev som jag hade tänkt. Mer ångest och broderi än vad jag hade förväntat mig att Prag skulle ha att erbjuda. Hemkommen är väl fel ord. Kom hem till ytterligare en annan lägenhet som inte var min. Där jag sov på en madrass på köksgolvet. Men det funkade.

 

Tranz - Gorillaz: Fan vad jag mådde dåligt hösten 2018. Allt kändes konstigt. Visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Trivdes inte någonstans. Gick runt i Gröndal och lyssnade på den här på repeat. Lyssnar inte lika mycket på Gorillaz som jag brukade, men den här finns fortfarande kvar.

Har ett helt gäng låtar som jag associerar ungefär lika mycket med hur deppig jag var den hösten. Här kommer dem:

Jag är ingenting - KSMB: Åka buss.

Yours to keep - Teddybears: Västerhaninge. 

Long Time - Blondie: Höstlöven på gröndalsvägen.

The Beer - Kimya Dawson: Fan, bara att må skit.

 

L'amour Toujours - Gigi D'Agostino: Nyinflyttad i midsommarkransen. Äntligen ett stabilt boende. För mig och morsan. Men jag mådde fortfarande skit dock. Såklart. Den här låten var typ det enda jag orkade lyssna på. Hur dålig den än är.

 

Wellington Sears - SMK: Januari började komma mot sitt slut, och jag började faktiskt må bättre. Började med ryskakursen, bästa valet i mitt liv. Det var fortfarande vinter och kallt men jag började bli mer bekväm.

 

A Better Son/Daughter - Rilo Kiley: Det varade inte så länge dock. Deppade igen rätt fort. Började med antidepp. Jobbigt i början. Som det tydligen är. Ville bort.

 

Jag Vill Inte Suddas Ut - Jösses Flickor: 8 mars var både jobbig och fin. Stärktes av den här låten. Tog mod till mig och började prata om skit jag tidigare skämts över, trots att jag inte haft någon anledning att skämmas.

 

Hacken Mixen Pulverizen - Jospressen: April. Kände mig manisk ett tag.

 

Kalashnikov - Die Baader Meinhof Gruppe: Lånade någon annas spellista ett tag. Var det enda jag pallade lyssna på.

 

Untrust Us - Crystal Castles: Maj. På repeat. Vet inte varför. Tycker nog genuint bara att den är bra. Får mig inte att känna så mycket. Började tatuera mig själv. Kanske dum idé.

 

Violent Youth - Crystal Castles: Juni. Försöker få bukt med problem. Går sådär. Uppfyller vissa krav. Lever inte upp till andra.