Så inledde jag ett inlägg jag skrev för ungefär ett år sedan. När jag reflekterade över *sommaren*. Nu tänkte jag hålla traditionen uppe och skriva ett inlägg i samma stuk även i år. Så varsågoda mina kamrater. 

 

Även i år har en oro lurat i mig. Men om förrs sommarens oro kretsade kring vad jag skulle göra med min tid under sommaren så har den här sommarens oro kretsat kring vad i helvete jag ska göra med mitt liv. För min sommar inleddes med att jag tog studenten och sa upp mig från ett av mina jobb. Jag har haft en ständigt uppkommande ångest över vad jag ska ta mig till. Det har liksom känts svårt att slappna av när jag inte vetat vad jag ska jobba med eller plugga till eller var jag ska bo eller hur jag ska hålla mina sociala relationer vid liv. 

 

Förra sommaren kände jag att jag inte hade gjort någonting. Jag hade typ bara jobbat. Den har sommaren har jag lagt ner väldigt lite tid på just jobb. Jag känner att jag nog har gjort mer den här sommaren även om jag har känt mig väldigt ensam vid många tillfällen. Bara den senaste månaden har jag åkt till Öland, Prag och dessutom flyttat ut ur den förra provisoriska lägenheten och in i den nya provosoriska lägenheten. Jag har läst ut flera böcker under sommaren, och påbörjat ännu fler som jag inte pallat läsa klart. Så kanske får jag minnas den här sommaren som den gången jag lästa ut det kommunistiska manifestet och faktiskt hängde med i svängarna. 

 

Puss och kram kamrater!