Jag har alltså gått och tagit studenten. Känns rätt skevt. Eller alltså, vardenda kotte tar ju studenten så att det är väl egentligen inte en superstor grej. Men känns skumt att inte sitta i ett klassrum och inte ha läxor och inte plugga inför prov och seminarer. Dock känner jag att hela trean gått så fort och att jag typ stressat 0 över skolan och därför känns det som att det sorgliga med att ha gått ut skolan på något sätt tar över. Skolan(och nu syftar jag på skolan som byggnad och plats snarare än lärare och personal osv) har varit där för mig när jag inte haft någon annanstans att vara. Det var i mitt skåp som jag under våren förvarade alla mina kläder under två veckorsperioder för att jag inte kunde vara hemma och det var skollunchen jag stoppade ner i matlåda för att äta till middag och det var i korridorerna jag satt ända tills skolan stängde för att fördriva tiden. Det var en trygghet, och nu är den borta. Förhoppningsvis kommer jag inte behöva den tryggheten mer men det finns en underliggande stress i att vara klar med skolan av den anledningen. 

 

 

Puss och kram

Julia