Jag tror att det är en irritation jag känner. Det skaver i mig och någonting känns så himla fel, men jag vet inte vad. Jag försöker tänka ut vad det är men ingeting känns 100% rätt, alltså rätt som i det som faktiskt skaver på riktigt. Jag har tänkt ut lite olika möjliga "lösningar" eller utgångar eller hur man nu vill formulera det, men allt känns för läskigt. Just nu mår jag bara illa. Jag vill bara att det ska vara som förr. Som i september. Men september känns som länge sedan. Trots att det var då jag fick en halsböld saknar jag den tiden. Den veckan. De dagarna. Jag har förändrats mycket sedan dess, på gott och på ont. September-Julia känns så liten och oskuldsfull i jämförelse med den jag har blivit idag. Hon längtade efter det jag har nu. Utan att veta hur det faktiskt skulle kännas. Jag saknar henne.