Jag har flyttat nu. Och det är permanent den här gången. Jag och morsan har äntligen lyckats få en egen lägenhet och det känns väldigt skönt. Skönt att inte behöva bo hemma i någon annans lägenhet där man vet att man kommer behöva flytta ut inom en begränsad tid. Skönt att kunna använda sina egna saker. Skönt att ha en ordentlig garderob istället för tusen olika påsar med kläder. Skönt att få sova i min egen säng som jag har varit utan i 9 månader. Min rygg är nog mest tacksam över att slippa sova på en skummadrass på golvet.

 

På sätt och vis gick den här perioden både fort och långsamt på samma gång. Långsamt för att det var en utdragen och jobbig process och det har känts som att jag bara har gått runt och väntat. Fort för att det har hänt så mycket och det känns som att det var igår jag gick runt hemma i gamla lägenheten. Som att det var igår jag hade mina saker i skåpet i skolan. Som att det var igår jag bodde vid Mariatorget. Som att det var igår jag bodde vid Katarina kyrka. Som att det var igår jag flyttade in i Gröndal. Jag har sett alla årstider skena förbi under tiden jag varit utan ett ordentligt hem. Det snöade första gången jag var i lägenheten vid Mariatorget. Jag satt i gräset vid Katarina Kyrka och läste i somras. Jag gick över de röda och orangea höstlöven längs gröndalsvägen och nu när jag tittar ut genom fönstret faller snön ner mot marken igen. Jag blir ju så lätt sentimental över minnen. Små minnen. Som känslan av att gå till tunnelbanan ifrån respektive lägenhet. Eller tanken på vilken mataffär jag brukade gå till. Hur jag brukade gå mina kvällspromenader. Även om det har varit jobbigt att inte ha ett tryggt hem så har jag fått en del fina minnen. Jag har upplevt en del saker som jag i slutändan tror kan vara nyttiga. Känns otroligt lökigt att skriva det såhär rakt ut men jag har nog lärt mig en hel del. Trots att jag har varit så ledsen. Jag känner att jag har blivit vuxen det här året. Utöver att det står att jag är myndig i mitt pass så känner jag att jag har ett större ansvar över mig själv. 

 

Men trots att det känns skönt att ha flyttat så har jag en stor tomhet inom mig. Jag vet inte vad jag ska göra härnäst. Det känns inte som att någonting spelar någon roll. Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på hur saker var för ett år sedan. Hur mycket lättare saker var på många vis. Men också svårare såklart. Jag tror att jag kommer behöva bearbeta det som hänt. Jag känner mig kluven. Jag känner mig tom.